Bild och dikt från 2002

Hon känner sig naken och sårbar.
Barnen bär hon, bär henne.
Hon bär barnens bördor, andas tungt i uppförsbackarna
när barnen bestiger de nödvändiga bergen.
När de faller och slår sig får hon ont.
När de gråter gråter hon.
Vad är det som fattas?
Lite svalkande likgiltighet.
Hon bär barnen. De vet inte om det.