Agneta Arpi
warning: Creating default object from empty value in /customers/a/1/c/agnetaarpi.se/httpd.www/modules/taxonomy/taxonomy.pages.inc on line 33.

Övrigt

"när jag somnar" 28.11.01

matglada solstollar, stolollar, ullstolar, pratglada solstolar.
Nä, nu jävlar kommer orden forsande.
Silverhäxan putsar fönstren med Kleenex och undrar varför ingen ser henne.
Hon glittrar och skälver.

Nya pensionsförsäkringar står på kö och träter om utrymmet i korridoren.
Utanför glider natten förbi i sin allra värsta form.
Som en förolämpning med illegala åtbörder och gester.
En lite häxa blev större, blev gladare,
rodnade och föll ett par gånger på eget grepp,
höjde blicken och fick syn på en gubbe med nya skor och massor av blanka prylar.

"Radhus", 11.11.01

IMG_1941.JPG

Västerhäxan bor i radhus.
Hon går en radhuskurs.
Hon läser radhuspsykologi och radhussociologi.
Hon lär sig hur radhusen fungerar i stora grupper.
Hon lär sig radhusens hållfasthet, deras geografi och deras speciella radhusfilosofi.
Västerhäxan är studiebegåvad och äregirig.
Hon ska nog få kläm på hela radhuskonceptet vad det lider.
Radhus på längden och tvären.
Ugnssäkert radhus.
Flamsäkert, grillvänligt, kubistiskt.
Lite gråt och lite aga.
Lite svek och lite fylla.
Västerhäxan, bästerhäxan går i radhus.
Skär rost, hyvlar spån.
Lagar fat, gräddar längtan.

"Hörde jag fel?" 12.2.02

Hörde jag fel?
O du saliga, o du heliga , nådebringande evighet?

Det pratas och mumlas oavbrutet ute i farstun.
Man har snöiga slalompjäxor idag och stampar och slamrar med skidor, stavar
och mumlar.
Ingen häxa där vad jag kan se.
Det är annat folk nu.
Danskar, en italiensk jude, barnfamiljer.
En speakerröst ropar ut något påträngande.
Jag förstår inte ett ord.
Musik som skräller.
Får jag stänga dörren ett tag?
Sätta mig vid köksbordet med en kopp te
och en god bok om Döden,
varma tofflor, semla.

Jag vet hur mina fjärilar luktar.

"Påsken är över", 1.4.02

Påsken är över.
Han är försvunnen.
Hon är ledsen och förvirrad.
Många tror det dom vill tro.
Vargarna sprider sig allt längre söderut.
Drottningmodern är död.
Kungen är barnvakt.
Häxorna har varit bortresta en tid,
men har återkommit välbehållna
och har mycket spännande att berätta.
Snorungen har börjat snatta.
Unghäxan bjuder in herrar i huset.
Nu är det vår!

"Sorgmantel heter en fjäril",23.3.02

IMG_1938.JPG

Sorgmantel heter en fjäril.
Den känner jag inte, har bara hört namnet.
Bara hört fladdret i mörkret.
Det sägs att det inte är en fjäril
utan en spindel som leker fjäril,
som klär ut sig i fjärilskläder,
i sidenschalar och sammetsmössor.
Varför bär sig en spindel åt så?
Man kan förstås hitta svaren i naturen.
I drifterna att överleva och fortplanta sig.
Spindeln har kommit på att det bästa sättet att snärja sina offer
(vare sig det är mat eller kärlek det gäller) är att klä ut sig till fjäril.
Fråga mig inte hur.
Jag redovisar bara fakta.

"Spöken och fjärilar" 24.4.02

IMG_1939.JPG

Spöken och fjärilar är tvillingsjälar.
Vad man säkert vet är,
att inom själva spöket
utvecklas en sorts nebulosa som brinner, i bl a helvetet.
Den ger eld åt alla möjliga konstarter
och tycks inte bränna sin bärare
annat än i undantagsfall
och då råder mycket speciella förhållanden,
.t ex stiltje eller vemod.

Ett annat intressant fenomen
som har iakttagits i samband med själforskningen
är spökens relativa dissonans.
Om man sjunger för en grupp eller undergrupp av spöken,
låt säga en vaggvisa eller en glad marschmelodi,
så kommer spökena att ge ett eko av ens egen röst,

"jag öppnar mig för bilderna" 22.3.02

IMG_1926_1.JPG

Jag öppnar mig för bilderna.
Jag öppnar dörren till källaren,
till de ljusa soliga rummen,
till farstun där grinungen står och snorar.
Jag öppnar dörren till tyska stationsbyggnader
Med höga genomsiktiga kupoler.
Fåglarna kommer inte ut.
Jag öppnar fönstren både inifrån och utifrån
Och det som vill in får hoppa, kliva, strömma, smyga
Och det som vill ut likaså.
Jag sitter på sängen och matar terrorister med köttbullar
och genom fönstret kommer en vitklädd plastindian
och ger mig ett solägg, ett guldur, en brinnande apelsin.

"alla människor" 12 april 2002

IMG_1932_1.JPG

Alla dessa människor har jag mött
och ännu fler har jag inom mig
från andra dagar
och nätter.
Allihop har trängt igenom näthinnan
och lagrat sig inuti mina organ
och i muskelmassan.
Som minnestrådar ligger dom emellan allt det andra och värmer.
Eller skaver.
Ofta tränger dom upp. Alla människor.
Enskilda och grupper.
Vi sitter alla i samma sorts båt.
Vi ligger alla som vi har bäddat.
Vi står alla i begrepp att sitta i klistret.
Vi står inte ut med att ligga illa till.
Vi ligger oss själva och varandra till last
men också varmt om hjärtat.

"någon ropar" 19.4, 2002

IMG_1937_1.JPG

Någon ropar:
-Öppna dörren! Kom ut på balkongen! Var inte rädd! Sjung! Regera!
Men drottningen står bakom gardinen och viskar:
-Stäng dörren nu, men inte för alltid, bara idag, bara de stunder då det är nödvändigt.

Hon vill dra sig undan i sig själv, i sina inre rum. I tomheten och natten.
Hon är så stark och hörs så bra, varje dag,
Och hon regerar med sån kraft och sån glädje, så hon glömmer sig själv.
Hon har barn och man, elever och kollegor, kursdeltagare och uppdragsgivare, föräldrar och släktingar, grannar och vänner, barnens kamrater och barnens kamraters föräldrar.