Agneta Arpi

"när jag somnar" 28.11.01

matglada solstollar, stolollar, ullstolar, pratglada solstolar.
Nä, nu jävlar kommer orden forsande.
Silverhäxan putsar fönstren med Kleenex och undrar varför ingen ser henne.
Hon glittrar och skälver.

Nya pensionsförsäkringar står på kö och träter om utrymmet i korridoren.
Utanför glider natten förbi i sin allra värsta form.
Som en förolämpning med illegala åtbörder och gester.
En lite häxa blev större, blev gladare,
rodnade och föll ett par gånger på eget grepp,
höjde blicken och fick syn på en gubbe med nya skor och massor av blanka prylar.
Lilla häxan skämdes för sin förslagenhet.
Att lura gubbar var inte hennes egen melodi.
Hon sjöng den sällan.
Lilla häxa, varför känner jag numer en sån rodnande ömhet för din iver
som aldrig försvinner helt.
Här uppe sitter jag med min penna och mina trådar,
skyddad i huvudet på en tant.
Och jag ser mina häxor där nere som på en film, ett dokumentärprogram om ödleskötsel, en galakväll på Operan, en femdygnsprognos.

Sambandscentralen har gått för lunch.
Vaktmästaren kan inte sköta det elektroniska urverket,
kan inte ens sköta sin egen pannlampa.
Inte ens det.
Han är värdelös.
Lång, rak och avvisande ser vi Norrhäxan skygga för mötande bilar.
Man ser henne i mörkret,
utan reflexer,
utan reflexioner.
Söderhäxan pratar och har pratat länge nu.
Hon ber mig komma.
Jag ber henne backa en aning så publiken får plats att trängas och vara som folk är mest.
Söderhäxan bör gå och lägga sig utan kvällsmat, men det gör hon inte.
Norrhäxan bör ta sig en kvällsmacka, men, se det gör hon inte alls.
Hon kniper ihop sina öppningar och skakar sitt stela hår i vinkel.
Unghäxan glider sakta ut på havet mot en alltmer diffus horisont.
Hon ler förväntansfullt och håret blåser.
Gammelhäxan håller på att flytta in sin skivsamling i grannhuset.
Hon stirrar in i grannens kök och ser alltför mycket,
ser borta ut långa stunder.
Lillhäxan tar jag mig gärna an.
Må hon växa i fred och bosätta sig på klöverängen bakom sängen.
Dagen är märkligt nog slut.
Alla talibaner ska nu göra situps innan turbanerna åker in i tvättmaskinen.
Vi måste hjälpas åt i hela världen för att kunna sova gott.
Hur ska vi annars kunna leva?