Agneta Arpi

"någon ropar" 19.4, 2002

IMG_1937_1.JPG

Någon ropar:
-Öppna dörren! Kom ut på balkongen! Var inte rädd! Sjung! Regera!
Men drottningen står bakom gardinen och viskar:
-Stäng dörren nu, men inte för alltid, bara idag, bara de stunder då det är nödvändigt.

Hon vill dra sig undan i sig själv, i sina inre rum. I tomheten och natten.
Hon är så stark och hörs så bra, varje dag,
Och hon regerar med sån kraft och sån glädje, så hon glömmer sig själv.
Hon har barn och man, elever och kollegor, kursdeltagare och uppdragsgivare, föräldrar och släktingar, grannar och vänner, barnens kamrater och barnens kamraters föräldrar.
Hon har undersåtar och översåtar, folkmassor och pöbel, publik och åhörare, telefonterror och masskörer, gosskörer och finska skrikkörer.
Och det finns fängelser och operahus att inviga i hennes rike,
stolta skepp färdiga för långa seglatser,
kyrkogårdar och bb-avdelningar, cancerkliniker och festlokaler,
parlament, teatrar, gallerior, varuhus, bibliotek, skolor och kyrkor.

Drottningen står bakom gardinen.
Hon byter drottningkronan mot en schalett, smyger ut bakvägen, ner mot sjön,
där hör hon koltrasten.
Hon har inte abdikerat.
Hon följer bara ljudets lagar, sin egen rösts längtan:

Mellan ljuden finns det tystnad.
Det är i den hon vistas för att kunna älska